Det är inte ens en halvtimme sedan vi lämnade Piazza Mancini. Borta i stadsdelen Flaminio, vid ett busstorg och spårvagnsändhållplats och inte en turist i sikte. Nu är vi i Monti; efter att ha klivit av vid T-banestationen Repubblica, promenerat Via Nazionale ner och tagit vänster in i riktning mot Colosseum. Och plötsligt – i en helt annan värld.

Det är varmt. Även med Rom-mått mätt ovanligt oktoberlent. Det har varit mellan 25 och 30 grader flera dagar i rad, nu på kvällen har det svalnat något, och här i Monti, en av Roms hippaste stadsdelar, myllrar det på gatorna. Restauranger, kaffeställen och barer avlöser varandra bland de typiska romerska husen; i olika färgkulörer, i en och annan sliten fasad, och i de flesta fönstren med jalusierna framdragna. I kulissen skymtar just Colosseum, den gamla och så mäktiga amfiteatern i staden. Som en trygg famn som står och vakar över den. Och oss.

En och annan kläd- eller antikaffär sticker emellan bland lokalerna, annars mest mat och dryck. Och det är också ett sådant ställe vi slinker in på, när vi promenerar längs Via dei Serpenti. ”Al Vino Al Vino” heter det, i gatunummer 19, på den för att vara flitigt biltrafikerad, smala gatan. I denna fastighet från 1850-talet har vi stämt träff med Giacomo. Född i Messina på Sicilien, men sedan 60 år bosatt i Rom har han nu ägt denna vinbar i 20 år. I sitt grånade hår och röda piké hälsar han bakom sin disk oss artigt välkomna. Presenterar sin medhjälpare Maurizio samtidigt som han står och skär upp korv och skinka. Och så pekar han ut mot lokalen.

– Det är originalinredning, allting är precis som när jag köpte det, säger han om de vackra trähyllorna som alla deras viner står på.

För det är många. Giacomo berättar att han slutat att räkna hur många han har nu, men är ändå skapligt säker på att handlar om runt 400 olika sorter. Vinflaskorna som inredning tillsammans med den i övrigt enkla och inbjudande stilen ger lokalen och stället en varm miljö. Och visst, några franska och några tyska finns här, berättar han, men mestadels handlar det om italienska viner.

Han skrattar lätt och säger:

– Jag är helt enkelt inte tillräckligt kunnig kring de utländska... Vilka viner jag annars gillar bäst? Jag har tre favoriter; toscanska, sicilianska och så tycker jag också mycket om en del från Piemonte.

Och faktiskt. Om det inte på hyllan vänster om bardiskdelen dyker upp en kär gammal Sicilienvän. En bit upp på den står de, tre olika sorter från samma leverantör från Etna som Vinfolket har ett samarbete med. Tre av – Viveras viner!

– Jag träffade Loredana (Vivera, ägare, reds. anm.) på mässan i Verona, och föll verkligen för hennes drycker. Etnavinerna påminner en del om Pinot Noir, och jag gillar till exempel Martinellan för att det är ett vin man egentligen inte behöver äta mat till. Det är en stor, stor njutning bara att ... dricka, menar Giacomo.

Och just mat är väl heller inte huvudfaktorn till varför besökarna kommer till ”Al Vino Al Vino”. Här serveras nämligen ingenting varmt. Däremot en del kalla rätter, till exempel bjuds jag och Hans själva på förtjusande små bröd med olika sicilianska specialiteter på, och utöver det finns mycket ost och kallskuret också. Men grunden för baren är tveklöst: de många och högklassiga vinerna!

– Mina kunder är av blandad kompott, ungefär hälften lokala romare, hälften turister. Det passar mig utmärkt. Fast visst har man fått påpeka en och annan gång för förstagångsbesökare genom åren; att vi i-n-t-e har någon matmeny, skrattar Giacomo.

Det är också det sista som händer innan vi lämnar den allt mer fyllda lokalen. Det pratas, skrattas, folk ser ut att trivas, och mest lyser det rött i glasen. Själva dricker vi ur det sista av våra droppar Vivera Etna Martniello, som vi såklart inte kunde låta bli att välja.

Ett sällskap på fyra personer kommer in, med brittisk accent, frågar den svartklädde och skäggprydde Maurizio ifall det finns ledigt bord, och: om hur kvällens meny ser ut. Maurizio ler mot oss, here we go again … och förklarar att det bara finns lättare, kalla måltider. Men … att de har mycket vin. Många olika sorters vin.

Väldigt mycket och gott vin.

Vi ger Giacomo och Maurizio varsitt handslag, säger tack och god kväll – grazie buonasera – och lommar ut i den fortsatt varma Romkvällen igen. I det lika fortsatt vimlande Monti.

Och är nog båda säkra på att vi snart är tillbaka igen.

Henrik Ingvarsson